all so important to me and you know it .

Minns för alltid denna sång som Nicoles väckarklocka på Klubbans biologiska station där nere på västkusten... :)

do you know how much I need this .

Ikväll ringde Jimmy och undrade om jag anlänt till Uppsala ännu. Och då började det. Längtan. Har så mycket fint där att jag nästan spricker av längtan efter skolstart igen. Längtar efter vännerna, efter staden, efter festerna, efter kurserna (yes, jag är en nörd), efter ALLTING! Det enda jag inte längtar efter är förstås att bo ensam igen. Inte min grej helt enkelt, vill ha någon hos mej och framförallt så karln... I vars fall så har ändå sommarlovet varat länge nog nu. Har vilat upp mej och vilat ut mej och det enda som återstår nu är att sjunga en visa på systersonens dop. Vilket ska bli en smärre pärs iåfs... men sedan. Sedan så är det dags. Dags för ett nytt år i Uppsalas fantastiska studentliv. <3

Att jag ska tillbaka till staden om bara några dagar för att göra kemitenta gills liksom inte. Bara ett nödvändigt ont...

would you mind if I get naked? I only dance when I am naked .

Kan tänka sej att jag bloggat i över ett år nu.
Idag har jag till och med firat detta dryga år med att för första gången i mitt liv äta mej en surströmmings-klämma. Var rätt gott faktiskt, rödlök, gräddfil mandelpotatis och tunnbröd är alltid gott och fisken i sej funkade la den också. Ingen kräftskiva ännu alltså, men väl en surströmmingsfest! :)

I'd gladly lose me to find you .

Är hemma hos min karl. Han ser på X-files och jao knattrar tangentbord. Nu ska vi äta vrålstark korv och njuta av varandras sällskap.

I'll sing my song to the free, to the free

Äntligen är den här.

Lay down beside me, love ain't for keeping .

Har varit i huvudstaden större delen av helgen tillsammans med min mor och syster.
Huvudmålet var originalversionen av Mamma Mia! då den engelska ensemblen är på turne för tillfället. Och det blev en riktig höjdare må sägas och jao tror de allra flesta som lämnade Globen efter 3timmar av ABBA, nynnade på en av vår tid största hitlåtar. :) Musikal är alltid fantastiskt och hos mej finns också längtan upp på scenen. Alltför länge sedan jao stod på en sådan nu. (det närmaste jao kommer blir på söndag då en liten visa på systersonens dop står på menyn. vilket tyvärr gör mej mer nervös än lycklig.. )

Helgen innehöll självfallet en hoper handlande också, både i Estocolmo och i Uppsala, där vi landade på söndagen. Framförallt min syster blev frälst, då hon tidigare inte fått uppleva min nuvarande hemstads möjligheter. Well, själv återvände jao hem med en fantastisk kofta/tröja/skjorta från TopShop och en tröja som utrålade väldigt mycket Elin från New Yorker. Plus lite hårfärg och en programbroschyr från Mamma Mia!

Så roligt att spendera tid med familjen. Jag gillar't! <3

when all the birds are singing in the sky .

När jag var liten hade jag en bästa vän.

Vi var sådana där vänner som berättar allting för varandra och lekte varje dag. När de andra flickorna hoppade hopprep och stod i klungor så och klättrade jag och min vän i träd och lekte att vi var hemliga agenter. Vi hade två pojkar som vi ofta lekte med och vi var på barndomens vis, kära i en varsin. Vi pantade burkar och kundvagnar och för pengarna köpte vi krokodiltårar för 10öre stycket. För en krona fick man alltså 10 tårar och vi tyckte att det var rena rama klippet. Vi var båda hundtokiga och våra gosedjur var gifta med varandra och hade flera stycken valpar. När någon av mjukdjurs-hundarna fyllde år så firade vi med kalas och glass i stora mängder. Vi satt ofta framför kassettbandspelaren och spelade in våra egna radioprogram, som oftast handlade om pysseltips och hundfakta. Ett avsnitt var en julspecial och vi klippte in intervjuer med kända personer som önskade god jul - allt med förställda röster. Efter skolan så åt vi ofta mellanmål tillsammans, då vi blandade diverse smaksensationer med varandra. Den stora klassikern var då vi åt banan- & apelsinglass med leverpastej och chokladsås. Under vintern så åkte vi pulka tillsammans och många var de stunder då vi nästan slog oss fördärvade men skrattade ändå. När vi sedan kom in från snön så drack vi varm choklad och läste Kalle Anka-tidningar.

Vi växte helt enkelt upp tillsammans och efter några år så var vi inte bästa vänner längre men likaväl goda vänner. Andra intressen dök upp men vi fortsatte att gå i samma klass och att skratta åt samma saker.
Så slutade vi nionde klass och våra bästa vänner kände knappt varandra men vi åkte på klassresa tillsammans, köpte hallonsmoothie på Hemköp och skrek rakt ut då vi vandrade spökhuset på Gröna Lund.

På gymnasiet så valde vi olika linjer, jag gick natur och hon samhäll. Traditionen bjöd att våra klasser skulle hata varandra men det misslyckades totalt då vi fortsatte att dansa i samma musikaler, sjunga i samma kör och skratta åt samma skämt.
Så en dag, då studenten närmade sej med stormsteg så sa min vän förundrat att vi, som alltid följt varandras steg, nu helt plötsligt hade kunskap om helt olika saker. Där hon kunde skriva uppsatser om Sokrates och feminismen så rabblade jag kemiska formler och biologiska processer.

Så var det dags för universitetet och vi valde båda att ansöka om en plats på Uppsala Universitet, hon som sjuksköterska och jag som biolog. Vi fick frågan från vänner omkring oss om vi skulle bo ihop nere i staden och vi ryckte på axlarna och ansåg att det kanske inte skulle vara en sån dum idé ändå. Vi planerade vårt äventyr tillsammans med några andra av våra vänner som planerade en framtid i Sveriges främsta studentstad.

Men vad som ibland händer är att saker inte slutar som man trott. Jag hamnade i Uppsala och min vän tog ett sabbatsår från skola och jobbade ett slag istället.
Nu, ett år och två månader sedan vi tog vår student så planerar hon att hoppa på studierna som sjuksköterska på allvar, fast i Västerås denna gång. Det betyder att vi inte längre kommer att vandra kommer att vandra samma väg. Vi, som följt varandra åt hela skolåldern kommer nu att delas på riktigt. För ett år sedan skedde allting egentligen, men det är först nu man verkligen inser att vänner ibland går åt helt olika håll. Vi var bara bästa vänner ett par år som små, men vänskapen har alltid funnits där och blossat upp varje gång vi umgåtts igen. Men nu kommer det bli svårare, i två olika städer utan direkt koppling.

Jag är otroligt glad för den människa som en gång var min allra bästa vän. Och jag kommer att sakna henne enormt.
Både hon och jag är obotliga nostalgiker (vilket kanske detta inlägg talar om) och jag vet att våra minnen är några av de bästa jag har.
Så, tills vi ses igen. <3

things we lost in the fire .

Och fastän jag mest av allt suktar efter Blue Album så kan jao inte låta bli att hitta en hel del annat fint också bland höstens kollektioner.

Ting här och härifrån.

with every heartbeat .

heartbeat

old school hollywood .

Inser att jag längtar lite granna till skolstarten nu. Med allt regn utanför rutan så är man ju närmast tvungen att börja leta fatt i nya kursböckerna till billigaste priserna! Eller vad sägs om denna:
The Cell: A Molecular Approach av Cooper & Hausman, 2,5kg tung och 820 sidor tjock. Behandlar bl.a mikroRNA's roll i regulationen av genuttryck, stamcellsbiologi, Oncogener och design av nya mediciner mot cancer. Den täcker också cell-matrix interaktioner och bioinformatik. Låter inte det en smula fantastiskt så säg!!! ^^

Ja just det ja.
Sommarlov var det ja.
Nörden i mej får nog allt ta och slumra några veckor till.
Men den 1:a september, då smäller det!

with a little help from my friends .

the opposite of halleluja .

I helgen hängde jao med det här gänget.
Det var fint men också lite rörigt.
Hur som haver så insåg jag att det finns en del människor som är riktigt fina.
Guldkorn skulle man kunna kalla dom...

<3