Så var man tillbaka i stan då.
Lämnade hemmet med allting invant och kärt för att åka till hem #2 (konstigt hur snabbt det går innan man fått ett nytt "hem"...) med allt det fina som jag mött här. Är så blödig av mej också så det stinger till i hjärtat när man ser karln stå där på perrongen och försvinna bort medan jag smyger in i de norrländska skogarna för att sedan åka söderöver. För jag kallar mina skogar norrländska, trots att Dalarna ligger några mil närmare än vad man kan tro, när man bor i Norrland. Men det kanske är därför man kallar det södra norrland. Haha ^^
Fort går det eaf att bli invand med allting hemma. Känns som om tiden stått stilla sedan man åkte. Eller nästan fortsatt passera förbi... För på lördagkvällen så hankar nyblivna vuxna ner på Deppan för att svänga sina lurviga, och de som ännu inte har ålder inne köar pliktskyldigt ändå, för kanske, kanske är vakten snäll och bryr sej inte och släpper förbi... Och hundägarna tar sina kvällspromenader och en av dom är min vän som bor kvar och har karl, hund och rykten talar även om att hus är på väg. Och här sitter jag, i studentlya med frågor som väntar på svar och äventyr som väntar på att upplevas. (som tentan på tisdag, visste väl att jag skulle pluggat mer i helgen! >.<)
Tänk så olika det kan bli...
Men det som gör allting värt det är ens karl, några öl, Nintendo 8-bits och Queen i stereon på hösta volym.
Det är kärlek det. <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar