igår tog jag en riktig långpromenad, för i naturen där trivs jag. inser nu att Hofors har allt för lite öppna fält och vida ängar, sådana som det tydligen kryllar av här utanför Flogsta. allt vandrande gjorde mej dock lite gladare till mods. men vem blir inte det med en vind som får ögonen att tåras och en himmel som sträcker sej ut i det oändliga?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar