På tal om det så funderar min barndomsvän hemma på orten på att bli au pair här nere i min studentstad. Funderingarna ligger i det faktum att hon har sin karl där hemma och hon vet inte hur det kommer att bli med ett distansförhållande. Och det om någonting är ju en sak som jag borde ha lite koll på. Hur det är inte få träffa sin bästa vän och favoritperson i världen när man vill. Hur det känns att gå från att ses varje dag till att träffas, som bäst, på helgerna.
Och det är inte lätt. Som tur är så har jag bara knappa två timmar hem till min kärlek så vi kan ses relativt ofta. Annat är det för t.ex.
Mitt år som en part i ett förhållande på distans har ibland känns långt och stundtals ensamt, men samtidigt har min flytt till uppsala och fortsatta studier gett så många fina saker också; jag får varje dag gå till skolan och lära mej om sånt som jag verkligen tycker är roligt, jag får prova på att bo i en ny stad vilket är nytt, spännande och utvecklar mej som person, och framförallt - jag får möta en massa underbara nya människor!!! Så visst är det svårt och jobbigt, men även de förhållanden som befinner sej på samma ort har jobbiga perioder och så är det med det.
Att ta ett nytt steg i livet ska man inte rädas, även om man tror att man inte kommer att klara det. Tro på dej själv, tro på förhållandet och funkar det inte över huvud taget att vara ifrån varandra så finns alltid alternativet att flytta tillbaka.
Men försök, prova på. Man har allting att vinna.
Och tänk bara på hur fantastiskt det blir när ni väl får vara tillsammans igen! ^^
En fin tanke till min älskade karl. <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar