Verkligen avgudar när marken är täckt av ett tjockt täcke som knastrar härligt när man går på det. När träden bär snö och frost på grenarna och när snöflingorna landar i ens hår och lägger sej som en liten mössa. Jag älskar att åka pulka och att göra snöänglar, älskar att vara ute när kylan biter i kinderna lika mycket som jag njuter av att krypa ihop under en filt medan snön yr utanför rutan. Sedan jag flyttat ner hit till Uppsala så svär jag varje gång någon ringer hemifrån och berättar att snökaos drabbat hemorten. Och varje gång jag far hemåt över helgen så håller jag tummarna på att snön ska yra genom luften i dagarna tre (1 och 2 halvor eaf..).
Men nu vill jag ha vår.
Och sommar.
En liten, konstig känsla har krupit in under skinnet. Den viskar om sol, värme, brunbrända ben (i mitt fall dock mer rosa-aktiga), långa sommarnätter med lika långa promenader, härliga grillaftnar och fantastiska lunchpicknicks. Tankar om semesterresor, sommarkläder, sommarregn och en kall öl i handen drabbar mej om och om igen. Jag, den eviga vinterromantikern, vill ha sommar igen. Vill att snön ska försvinna och istället bytas ut mot tussilago, vitsippor och syrén. Doften av syrén saknar jag. Och att plocka sommarbuketter att ställa på bordet i ett glas med vatten. Jag saknar sommaren och längtar ivrigt till nästa. Den kan inte komma alltför snart...
.
bild härifrån.
Eller ja, skulle vara mysigt med lite kyla och snö till helgen dock. För då ska jag spendera lördagen norr om dalälven med lite angling och alkohol. För det är grejor det! ^^
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar