jag har som ett av mina signum att när som helst och var som helst somna och sova gött, gött. när andra pratar om sömnproblem så kan jag lida med dom men samtidigt känna mej jäkligt nöjd med mej själv och min sömn.
för att sova är ju alldeles underbart! :)
men...
inatt har jag sovit värre än värst. vaknat ett antal gånger, alldeles orolig och när jag vaknade imorse så kändes som om jag inte sovit alls. min teori angående denna plötsliga ängslan är att jag helt enkelt blir orolig av att vara ensam. snart två veckor av ensam-sömn och ensam-boende börjar ta ut sin rätt. längtar mer än nånsin efter helg då jag får komma hem till min underbare karl. kanske kan jag då också få en god natts sömn igen...
denna sömnförlust har gjort mej än mer otaggad på någon form av partaj ikväll. blir nog lugn slappkväll framför tv'n, tyvärr med inslag av både diskande och pluggande...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar