Varje gång jag läser en bra bok så blir jag så lycklig.
Och även om det minskat med åren så läser jag fortfarande hyfsat mycket, vilket gör att sannolikheten att få tag i en riktigt bra bok blir större.
Glad blir jag framförallt när boken är skriven av en viss Johanna Nilsson. För hennes historier får en att tänka. På riktigt. Det hela började nog när jag och jag tror det var min vän Monika, hittade en bok om en flicka vid namn Fanny. Fanny var en tjej i cirkus samma ålder som vi var den gången och hon tänkte väldigt mycket. Hon gillade att smyga upp på förbjudna platser, som den övergivna skolan mitt i natten. Och boken var så bra! Den fick dej att tänka, att känna och att leva som Fanny och många funderingar föddes i huvudet.
Och så har hitintills alla de böcker jag läst av Johanna Nilsson varit helt fantastiska. Inte bara självbiografin Jag är Leopardpojkens dotter speglar delar av J's eget liv, utan vinkar dyker upp i flera av hennes historier. En av dessa, som behandlar en studietid på handels i Sthlm, heter Rebell med frusna fötter och den läser jag i detta nu. Den ligger i tryggt förvar kvar i ryggsäcken, då jag doppade näsan i den ett slag under gårdagens tågresa mellan Hofors och Uppsala. Här talas om skillnader och likheter mellan Gud och kapitalet, om människovärden och om längtan att luta sej ut över branta räcken. Fantastisk bok helt enkelt. Tankarna föds, väcks till liv och ett svagt pirr i magen kan anas.
Fortfarande har jag inte läst alla Johanna Nilssons böcker och det är jag hjärtligt tacksam över. För det betyder ju att jag har flera timmars underbar läsning framför mej. Allt som finns mellan mej och t.ex denna är ett besök på Bokus och sedan lite tålamod. Jag gillar't! :)
- Du pillar hela tiden på dina sårskorpor, sa rösten som var en kvinnas och som jag kommit att tycka mycket om.
- Jag vet, sa jag, men vad ska jag annars ägna mej åt?
- Försök att bli en punkt då och då, istället för att hela tiden vara ett frågetecken, sa hon.
- En punkt?
- Den avslutar. Den vilar. Den ligger där den ligger. Frågetecknet leder alltid vidare, i ditt fall till fler frågetecken, i enstaka fall till utropstecken.
...
Jag gick till Wayne's Coffee på Drottninggatan och drack en latte och försökte vara en punkt i en sisådär tre timmar. Förgäves. Så jag reste mej upp och tog med mej alla mina frågetecken ut på gatan där aprl förvandlade mej till en blöt katt i människoskepnad. Det var ett ruggigt regn som omedelbart planterade frost i mina fötter. Jag började springa för att bli varm igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar