Fredag idag.
Och i onsdags hade jag söndag. Gick i mysbrallor hela dagen, förutom då kvällningen kom för då peppade jag & Carro med Mando Diao och sen gick vi och firade Kim, nybliven 21-åring som han är. Peppningen och själva partajet skedde iförd svarta Cheap Mondays alltså. Lite mer välklätt kanske. Och genast kändes dagen mer som fredag eller lördag.
Men nu är det alltså fredag på riktigt. For real som man säger. Och för mej är det en mycket underlig fredag. För mina fredagar rymmer för det mesta tågbiljetter, alltför många väskor till skolan, tågresor och tillsist (när målet äntligen nåtts) så blir det myspys norr om dalälven. Men så icke idag. Dagen idag har istället spenderats med (förutom lite matematik och statistik) Springsteen, Soundtrack of our lifes, chips som tydligen ska vara lite soligare än andra, några avsnitt How I met your mother, lite godis och en djupdykning i återfunna favoriten whatalmawears.
Då kanske man undrar vad jag missar då, vad som sker där uppe norr om dalälven? Well, pärona mina är på fin middag med tillhörande underhållning där b.la min egen karl var tänkt att stå på scenen, men stackaren ligger istället djupt nerbäddad i sjuksäng.
Så, det kanske inte verkar så speciellt tänker ni. Ingenting man missar liksom. Och ändå längtar jag dit! Tusans också, vad mycket mysigare det hade vart att ligga nerbäddad med en febrig karl än att sitta här på en dator i famnen. Men. Så är det. Imorgon får jag dock förhoppningsvis lite plåster på såren i form av festligheter hos mina vänner Linnéa och Elin. Ser vi fram emot... ^^
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar